Att känna sig värdefull

Mina föräldrar skildes när jag varr liten. Minns inte när, jag har inga minnen där min pappa fanns med i familjen. Mina första minnen börjar runt 6 år, korta sekvenser

När jag fyllt sju flyttar vi, med ny man i huset till helt ny stad miltals hemifrån, i ett nytt land, nytt språk ny skola

Saknaden efter pappa är enorm, den känslan minns jag, men inga direkta minnen av honom 

När jag är nio eller kanske 8 åker jag med mina äldre bröder och hälsar på pappa, han har ny familj nu, vi firar jul

Det är jättemysigt

På sommarloven får jag vara hos dem några veckor. Vi har roligt, den känslan får jag

Men plötsligt ändras allt, pappa är konstig en gång när jag kommer, hans sambo möter mig själv vid tåget. Vi smyger in i huset bakvägen, pappa sover

Jag får inte gå ner

Efter ett tag hörs gap och skrik, dörrar smäller och saker krossas

Pappa är konstig, han är sjuk

Det blir bättre imorron

Jag förstår ingenting

Nästa dag är pappa trött och ledsen men glad att se mig

Året efter börjar jag förstå, han är sjuk. 

Min pappa är alkis

Jagw får gå runt på krogarna och leta efter honom när jag kommer ner till honom

Hans nya familj har gått vidare

Varför pappa alltid skulle vara full när jag kom kunde jag inte förstå. Han sa ju att han ville attvi skulle ha det roligt ihop

När jag frågade sa han att det var för att få mod att träffa mig

Förstod aldrig varför det skulle behövas mod

Men jag behövde mod... Undrar var jag fick det ifrån när jag gick runt och letade, i parker och på krogar

Men jag hade ju en längtan... En längtan att få bli älskad, bli sedd, bli uppskattad