Mot ljusare tider

Steg upp tidigt i morse vilket jag brukar göra. Lilltjejen... Lr ja hon e ju snart sexton;) men hon ska upp å gå till skolan å väckarklocka funkar inte.
Men åååh! Idag var d ljust ute när jag klev upp 06!!!
Det är ju helt underbart! Det är helt klart på väg att gå mot rätt årstid.
Hade en stund mellan kunderna idag, tog en stol å satte mig ute i solen. Det porlade å forsade å riktigt lät vår. Underbart!
Men.... Samtidigt blir det jobbigt med ljuskänslighet, solen står lågt å bländar.. Ibland när jag går så hamnar solen precis i fel läge å allt svartnar. Ser inte ett smack. Å på nått konstigt sätt så känns d alltid som att massor av synen försvunnit under vintern.
Fast å andra sidan är vi ju på väg in i våren, värmen kommer sakta å tinar upp både ute å inne, både isiga vägar å själar.
Tur jag har en vit käpp å leda min väg när solens strålar ska smälta min själ ;)

Följa strömmen

Att gå å handla kan va ettt äventyr som dövblind... Var det mjölk i förpackningen? Creme fraiche? Lr är det gräddfil?? Ja det visar sig nog ;)
Leta priser bryr jag mig inte om... Tar ju bara massa tid... Nu ska jag ju bara ha d där...får hem matkasse en gång i veckan så storhandla behöver jag inte längte... Så skönt å slippa!!
Men igår märkte jag ett nytt fenomen jag aldrig tänkt på... Går till kassan, ställer mig i kön... Då blir jag upplyst om att kassan jämte e tom!
Så kassörskan hämtar mig o jag får ställa mig i tom kassa;) hmmm är där ingen å ställa sig efter så trodde jag ju kassan va stängd;)
Så kan d bli när man inte ser;)

Rätten att va som alla andra

Är inte så självklar! Alla andra hämtar sina barn på väg från jobbet, tar en fika hos vännen när hon ändå åker förbi eller sticker inom å köper nått på vägen... Nä det kan inte jag göra... Då får jag beställa ny bil, betala straffavgift för bokning samma dag. Om jag överhuvudtaget får en bil den tiden jag vill åka... Javisst, jag har valt att bo på landet där det inte finns kollektivtrafik... Men jag har väl som alla andra rått att bo var jag vill?
När jag ser å hör dåligt vill jag ha hjälp av någon, en ledsagare lr tolk. Men det är inte heller så självklart. Det ska vara förutbestämt helst flera veckor innan. Men om jag får en dag ledig? Å får lust å åka till IKEA eller nån annaonödig affär? Det gör ju alla andra... Lr en varm solig dag å jag längtar till havet... Då sätter dem sig i bilen å åker... Men inte jag. En kall vinterdag när de längtar till solen, då bokar dem en restresa å flyger iväg. Men inte jag. Eller jo kanske... Fast jag inte får ledsagare med på resan... För dem får man bara använda i sin närmiljö till vardagliga aktiviteter... Å jag som beställt matkasse hem å aldrig går å fikar på stan eller kommer till IKEA använder ju knappt min ledsagare... Jag är för spontan å har inte tid å planera veckovis i förväg... Kan ingen när jag vill... Ja då kan d va!näää jag är nog inte som alla andra;)
Men jag ska nog tusan komma iväg på restresa!! Med lr utan ledsagare!

Dimmigt värre

Mina glasögon ger ju inte full syn... Det blir bara lite klarare på långt håll. Men f.....an så suddigt på nära håll! Så får ta av dem när jag ska kolla på nått. Men nu börjar d bli suddigt även på en-två meter.. Torkar å torkar men hjälper ju inte.
Så jag går ju ifrån dem... När jag ska se tv e dem bra.. Lr ja bättre än utan iallafall ;)

Dövblind förälder...

Visst har jag begränsningar som dövblind, men jag tror ändå att jag har mmöjligheter att ge mina barn det d behöver.
Men det finns andra faktorer som kan göra att jag inte lyckas som jacg velat.
Å visst, jag har valt ett boende som inte är optimalt som dövblind... Renoveringsobjekt ett par mil ut i skogen.
Jag är bra på att lösa d mesta, jag har ställt upp på mina barn i den mån jag kunnat, curlat när jag velat det. Jag är absolut inte en perfekt mamma, med nybakta bullar i frysen eller hemlagade köttbullar till lunch. Jag har skitiga fönster å obäddad säng, vi ätrr vid tvn å ätrer godis en tisdag. Men jag finns där... Jag kan gapa å gorma, bli förbannad när inte disken e inplockad eller kläderna e slängda på toa. Men jag kan oxå glädjas åt nått tokigt d gjort, bli lycklig över ett nerstökat kök å nybakadr cupcakes.
Å d gör så ont i hjärtat när jag ser dem ledsna, när andra inte kan se dem som de är. När de far illa på något sätt där jag inte räcker till. Att vara dövblind förälder är nog inte annorlunda än vanlig förälder... Alla har nog lika svårt när de stöter på motgångar.
Alla älskar vi våra barn å önskar dem det bästa i livet! Ni är mitt allt.<3