Livskarusellen-i nöd och lust: MC i Italien

En fredag i september stod jag nervös som en fjortis o väntade på en minibuss med ett släp fullastat med hojar

Myror i kroppen o ett pirr i magen, inte en aning om att det skulle bli en resa fylld med endorfinkickar o känslosvall på detta sätt

När bussen anlänt möttes jag med en varm kram

Resan oåbörjades o vi for mot Trelleborg för båtfärd till Rostock

Där fortsatte resan tidigt

Vi åkte genom Tyskland med några toa o matstopp, njöt utsikten o det underbara vädret

Vi kom fram till ett mörkt Terzolas på Pippohotel, ett varmt välkomnande o mkt mat

Söndag morgon blev det frukost o sen påklädning av mcställ

Första mcturen!

Ultimo

Mendola

Här gick det i susande fart emellanåt, en ljuvlig frihetskänsla även för mig som satt bak

När jag klev av hojen efter en heldag var det som att sväva på små rosa moln

Full med magiska utsikter o känslor

Varje kväll avslutades på hotellet med massa mat o skön stämning i en härlig mcgrupp. Funderade ofta på om mcfolk har ökad empati?

Nästa morgon studsade jag ur sängen för att få njuta ännu en härlig tur

Svårt att beskriva alla känslor som rusar i mig under dessa dagar, både glädje och sorg

Färden är för mig en meditation, möjlighet att känna efter allt, tänka sånt jag stoppat undan i många år, sånt jag inte haft tid eller ork att tänka

Ibland flödade tårar under färden, de gick inte hejda o säkert rann mkt sorg ut i Italien

Sorg över förlorad kärlek, förlorad självständighet men jag fick också många lyckorus o fällde glädjetårar också

Det var så härligt att se kossor o hästar strosa fritt, brydde sig inte ett dugg om att vi kom susande utan stod i lugnan ro o mumsade sitt gräs ibland ute på vägen på fel sida staketet

Jag är otroligt tacksam att Lasse erbjöd mig åka med trots han visste mina begränsningar, att han gav mig möjligheten att få uppleva på detta sätt

Att han inte såg begränsningar utan möjligheter, önskar det fanns fler med hans energi o förmåga att lyfta

Ännu en dag avslutad o jag sitter på balkongen mätt o belåten. På flera sätt

Morgondagen erbjuder nya turer, ner till ett stekhett Gardasjön där vi tog ett välbehövligt dopp i poolen

Tiden var magisk och jag gick mest o njöt för mig själv även om jag hade sällskap av fantastiska personer

Det var så härligt att även känna deraslycka, höra kommentarer om kurvor o fart o massa hojsnack en inte fattade ett jota av

Kvällarna somnade jag med leende

Fotona gör inte rättvisa på långa vägar, det är så magiskt vackert överallt o måste upplevas

O känslan att åka med en säker förare är obeskrivlig, jag kände aldrig någon rädsla eller oro även om det emellanåt gick fort o var snävt i kurvorna

Kanske jag tom var för avslappnad ibland? Får fråga Lasse, glömde det...

Ännu en dag för bus! Det stod lite överallt på vägarna.... Kanske därför många mcåkare gillar att köra där nere??

Givetvis var Patrik med i mina tankar ofta och i Trento var jag inne i en kyrka o tände ett ljus, en gigantiskt kyrka som var väldigt vacker

Tack Stefan för du hjälpte mig med det

Soluppgång från balkongen

Jag vaknade ofta full av känslor och tankar o det var härligt att sno in sig i filten o sitta på balkongen o bara va, låta tankar känslor o tårar flöda

Jag försökte inte analysera allt utanbara låta det ske, låta sorg rinna av

Dags för sista dan på hoj, njuta till max