torsdag 24 mars 2016

Oförstående vuxna....

Ta å fatta nån gång! Ni är inte kloka! Ser ni inte hur ni behandlar andra?
Jag drar härifrån o skiter i allt! Jag vill inte anpassa mig mer!

.... Vaknade ur en dröm, arg å ilsk som ett bi
Sitter i nån typ av klassrum, hör att nån försöker påkalla uppmärksamhet men ser inte hen för framför mig står nån skärm som skymmer allt framför mig... Ja lutar jag mig åt sidan så ser jag nån stå där
Jämie mig sitter nån person som verkar lite förvirrad.... Jag nörjar plocka med min ipad varpå petsonen jämte säger att jag måste hänga med.....
Hänga med i vaddå??? Jag blir rosenrasande.... Kanske var det alla mina gamla ingrodda känslor?
Har inte tänkt på denna tid på länge men mu var det dags ;)


När jag gick i grundskolan och gymnasiet visste jag inget om dövblindhet, jag var "bara" hörselskadad.....
Jag fick hjälpmedel, slinga som gjorde att jag kunde höra vad läraren sa, OM hen hade mikrofon på sig.
Klassrummet blev anpassat med heltäckningsmatta, så det var alltid samma rum... Iallaxall grundskolans upp till sexan
På högstadiet blev det mitt ansvar att gå till lärar rummet och hämta mikrofon och ge den till aktuell lärare i klassrummet.... Den hatade väskan..... 
Nån gång i fyran-femman la jag mina hörisar i bänken när jag kom till skolan, jag ville inte ha dem under en lång tid gjorde jag så, ville va som de andra barnen.
Jag bytte ju skola några ggr, först vid flytt från danmark, sen flytt till annan kommun och sen för högstadiet låg på annan skola
Kan tycka det är märkligt att inte vuxna reagerar... Har inget minne av att någon nånsin sa nått om det
Urkassa betyg hade jag men det gjorde liksom inget
På högstadiet hade jag en höris, har fortfarande bara en för det mesta
Jag klarar inte av ljudet när jag har båda

Det jag vill förmedla med detta.... Vuxna, var mer lyhörda på eta barn, elever medmänniskor
Prata med dem, se dem
Innanför skalet finns en skör person som behöver stöttning, vägledning och framför allt veta att den duger och är perfekt!