Får en tro på livet, på framtiden, en tro å hopp att det kan ju inte bli värre än vad det redan varit
Men o så fel, fötterna slås undan, underlaget känns ostabilt, risken att jag rasar är överhängande.. Men inte riktigt än
Jag prövar underlaget sakta, mina sköldar testas, se om de funkar fortfarande
Jag håller mig flytande, är tacksam för varje stund vi får tillsammans, försöker inte ta fram det värsta än... Än finns hopp
Jag lovar mig själv att inte skjuta till morrondan det jag kan säga idag
Vet aldrig när det är sista gången jag håller din hand, känner din värme.... Men jag ska njuta varje tillfälle jag får
