I torsdags rycktes en vän från oss. En lastbil kom i hennes väg o hon hamnade under. Hon var en person som spred glädje, värme o inspiration mer än de flesta. Hon var en drivande kraft, egenföretagare trebarnsmor. Mitt i livet med många järn i elden. Hon bara försvann. Väldigt orättvist... Så många därute som kommer sakna dig, den energi du spred.
Å hennes barn... Hennes man... Vilket helvete d lider nu... Jag vet.. Lr gör jag?? Patrik gjorde ju ändå ett val, även om d säkert inte var riktigt genomtänkt så gjorde han det. Han lmnade mig självmant för att han inte orkade, han hade tappat livstron, glädjen i livet, tilliten, självkänslan. Men Anna var ju så levande, så n livsglädje å så levande.. Jag har haft ett helvete, ja men tror att det ändå varit lättare att accepteraatt Patrik inte längre är med oss för att han gjorde ett val. Det var något han ville göra.
Men tror det är svårare att acceptera att någon bara rycks bort på detta sätt, för att nån annan kör vårdslöst.
Många varma tankar till Anna o hennes nära <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar