Dövblind förälder...

Visst har jag begränsningar som dövblind, men jag tror ändå att jag har mmöjligheter att ge mina barn det d behöver.
Men det finns andra faktorer som kan göra att jag inte lyckas som jacg velat.
Å visst, jag har valt ett boende som inte är optimalt som dövblind... Renoveringsobjekt ett par mil ut i skogen.
Jag är bra på att lösa d mesta, jag har ställt upp på mina barn i den mån jag kunnat, curlat när jag velat det. Jag är absolut inte en perfekt mamma, med nybakta bullar i frysen eller hemlagade köttbullar till lunch. Jag har skitiga fönster å obäddad säng, vi ätrr vid tvn å ätrer godis en tisdag. Men jag finns där... Jag kan gapa å gorma, bli förbannad när inte disken e inplockad eller kläderna e slängda på toa. Men jag kan oxå glädjas åt nått tokigt d gjort, bli lycklig över ett nerstökat kök å nybakadr cupcakes.
Å d gör så ont i hjärtat när jag ser dem ledsna, när andra inte kan se dem som de är. När de far illa på något sätt där jag inte räcker till. Att vara dövblind förälder är nog inte annorlunda än vanlig förälder... Alla har nog lika svårt när de stöter på motgångar.
Alla älskar vi våra barn å önskar dem det bästa i livet! Ni är mitt allt.<3