onsdag 30 januari 2013

Inte allt blir som d var tänkt

Att tycka om nån e banne mig inte lätt! Mkt som ska fara runt i hormonkarusellen å falla på plats.. Å så ska helst två viljor å åsikter landa på samma ställe...
Inte alltid d blir så... Saknar iallafall.

Har nu tagit fram julklappen jag fick, papper å penna... Känns riktigt kul;) och tankerensande
Här en del kludd å kladd













lördag 26 januari 2013

Ibland e d rätt irriterande...

... Med dålig syn! I morse hade jag en lugn å skön morron innan jag skulle åka på kurs. Satte på kaffe, tog en dusch å fixade frukost. En lugn stund utan stress. Skulle sen ta på örona.... Men va f... Apparaten låg inte där jag lagt den! Där den alltid ligger... Nähä.. La jag den i badrummet?? Nää ingen där.. På köksbordet då??? Näää... Letar på golvet, nattduksbordet, sängen... Borta!! Börjar få halv panik! Ingen hemma som kan hjälpa, bilen kommer snart.. Åka på kurs utan öron e en omöjlig tanke... Börjar om me letabdet... Sätter mig vid sängen... Å fanskapet ligger på kudden... Men åååååh!! Tack!!!

måndag 14 januari 2013

Jag har ett val

Hur känns det nu när det gått ett år?
Hur klarar du dig igenom allt?
Hur kan du fortsätta?

Ja det är många frågor jag fått genom åren... Inte bara efter Patriks bortgång. Även efter diagnos, arbetslöshet, vilsna barn.... Ja allt som hänt och händer.
Jag har ett val, antingen fortsätta leva med vetskapen att hemskheter kan hända, eller så bryter jag ihop och det enda som finns i tankar och medvetande är misslyckande.
Jag har fokus på dagen, frammanar glada saker, glada stunder.
Jag har ett val, och jag har valt att leva... Leva här och nu. Inte imorron och inte igår.
Jag kan bara göra mitt bästa, det räcker.

Råkade hitta nordmans gamla låtar, en textrad säger nått med att jag lever, vad som ska hända mig sen vilar i min tro.

måndag 7 januari 2013

Ett år

Ofattbart... Att tiden kunnat gå.
Saknaden är enorm, orden tomma o betydelselösa.
Dags att förenkla livet-få tid att leva

lördag 5 januari 2013

Hjärtat gråter å solen skiner

Imorron är det ett år sen sista gången jag fick vara i din famn. Ett år sen jag hörde din röst. Men din värme, din kärlek känner jag fortfarande. Jag kan känna din famb å höra dina ord. Du är med mig i mitt hjärta.
Var uppe hos dig, tände ditt ljus, å tårar trillar. Saknaden är stor, även tacksamheten flr allt du gett mig. Du har fått mig att se saker på ett annat sätt. Att njuta av d små sakerna. Vara tacksam för d jag har och att jag har mycket att glädjas åt. Livet aär ingen lek eller dans på rosor. Men väldigt likt ett nyponsnår, fullt med taggar som gör ont, men även underbara blommor.
Smärtan får en att kunna se det vackra, att njuta av dofter, att älska det lilla.
Tack för allt du gav!! Och ger!