torsdag 1 augusti 2013

Att umgås med såna som jag

Har haft en härlig vecka i Härnösand på FSDB's familjevecka. Underbart att träffa gamla och nya vänner, att få dela känslor, tankar och erfarenheter med dem som förstår. Att få känna sig "normal" om det nu finns något som är det. Men iallafall umgås med likasinnade. 
Härligt att se barnet få umgås med andra barn som har likadana problem hemma. Att de får se att det finns fler, att de inte är annoerlunda. Att det går att ha ett liv trots dövblindhet. 
Ser hur mycket det älskade barnet verkligen behöver få vara med på sånt här. Det har varit en bra men också tung vecka. Föreläsning om hur det kan gå snett för våra barn, oavsett funktionshinder givetvis. Men då mina små haft en tuff tid med en hel del problem så var det mycket som rördes upp i mitt inre. Jag vet jag inte ska klandra mig, att jag gjort allt som stod i min makt, att jag var ensam och inte hade så mycket kunskap.
Men jag gav dem min kärlek, förökte lyssna, finnas.
Och jag har fyra underbara trollungar! 
Sista kvällen efter en rolig vecka med dövblinda föräldrar och allt det innebär. Imorron åker vi hem till vardagen, med en del erfarenheter rikare, många skratt och trevliga minnen. 

måndag 13 maj 2013

Våga utvecklas

Med våren kommer allt det lyckliga... Fast jag har vant mig (tror jag) vid att synen blir sämre. Mina glas funkar inte längre. Sist jag var hos optiker satt jag med tavlan nån meterframför... D var förra sommarn.
Det finns juandra möjligheter... Som punkt, dags å börja traggla igen... Det kan nog bli kul ;) å så ska det tränas på taktilt tecken oxå! Det blir oxå en utmaning... Men o så skönt om jag kanvila både öron å ögon ibland. Å så tycker ju mintt hjärta d e kul me tecken;) gör d ju en aning lättare!

Ja det är dags att våga!

onsdag 27 mars 2013

Vilsen morsa

Min lilla trollunge har gått vilse... Å jag har tappat bort stigen å famlar i blindo för att hitta fotfäste för att kunna lotsa henne på rätt spår igen.
Det är inte lätt att vara själv i föräldrarrollen, vara ensam om alla beslut, att vara stark o uthållig i alla lägen, att alltid göra rätt val.
Att inte kunna ge sitt barn allt stöd det behöver, att inte kunna finnas där i alla lägen, det känns otänkbart för mig. Trots mina begränsningar vill jag verkligen vara där. Men just nu stöter hon bort mig, jag är för tjatig, för gapig.
Det känns surt.... Att hon inte kan förstå jag gör allt för hennes skull, att vi alla vill hennes bästa.
Jag önskar att min trollunge hittar rätt igen, att jag hittar fotfästet igen, det finns där nånstans!

söndag 17 mars 2013

Orättvisa

I torsdags rycktes en vän från oss. En lastbil kom i hennes väg o hon hamnade under. Hon var en person som spred glädje, värme o inspiration mer än de flesta. Hon var en drivande kraft, egenföretagare trebarnsmor. Mitt i livet med många järn i elden. Hon bara försvann. Väldigt orättvist... Så många därute som kommer sakna dig, den energi du spred.
Å hennes barn... Hennes man... Vilket helvete d lider nu... Jag vet.. Lr gör jag?? Patrik gjorde ju ändå ett val, även om d säkert inte var riktigt genomtänkt så gjorde han det. Han lmnade mig självmant för att han inte orkade, han hade tappat livstron, glädjen i livet, tilliten, självkänslan. Men Anna var ju så levande, så n livsglädje å så levande.. Jag har haft ett helvete, ja men tror att det ändå varit lättare att accepteraatt Patrik inte längre är med oss för att han gjorde ett val. Det var något han ville göra.
Men tror det är svårare att acceptera att någon bara rycks bort på detta sätt, för att nån annan kör vårdslöst.
Många varma tankar till Anna o hennes nära <3

tisdag 5 mars 2013

Livsomställning

Det är mkt om livsomställning nu... Lr är d bara att jag blivit mottaglig? Vad jag än söker på nätet, ser på tv, läser i tdning... Så dyker d upp ... Livsomställning.
Jag har funderat på d.. Å inser att d är byggstenar i mitt liv, saker jag tar med mig o anpassar mina värderingar efter.
Varje stor händelse som händer, positiv lr negativ är en del av mig. Och d stärker mig i min fortsatta resa mot mitt mål... Lr ja målet. Vad är det egentligen?? För det ändras ju hela tiden under resans gång.. Men nånstans har jag ett mål, men jag vill uppleva å känna mig närvarande under resan, trots livsomställningar som ändrar mina förutsättningar. Jag blir mer öppen för d små sakerna som finns runt mig, o jag försöker uppskatta det som kommer till mig, som förgyller tillvaron.

onsdag 27 februari 2013

Mot ljusare tider

Steg upp tidigt i morse vilket jag brukar göra. Lilltjejen... Lr ja hon e ju snart sexton;) men hon ska upp å gå till skolan å väckarklocka funkar inte.
Men åååh! Idag var d ljust ute när jag klev upp 06!!!
Det är ju helt underbart! Det är helt klart på väg att gå mot rätt årstid.
Hade en stund mellan kunderna idag, tog en stol å satte mig ute i solen. Det porlade å forsade å riktigt lät vår. Underbart!
Men.... Samtidigt blir det jobbigt med ljuskänslighet, solen står lågt å bländar.. Ibland när jag går så hamnar solen precis i fel läge å allt svartnar. Ser inte ett smack. Å på nått konstigt sätt så känns d alltid som att massor av synen försvunnit under vintern.
Fast å andra sidan är vi ju på väg in i våren, värmen kommer sakta å tinar upp både ute å inne, både isiga vägar å själar.
Tur jag har en vit käpp å leda min väg när solens strålar ska smälta min själ ;)

torsdag 21 februari 2013

Följa strömmen

Att gå å handla kan va ettt äventyr som dövblind... Var det mjölk i förpackningen? Creme fraiche? Lr är det gräddfil?? Ja det visar sig nog ;)
Leta priser bryr jag mig inte om... Tar ju bara massa tid... Nu ska jag ju bara ha d där...får hem matkasse en gång i veckan så storhandla behöver jag inte längte... Så skönt å slippa!!
Men igår märkte jag ett nytt fenomen jag aldrig tänkt på... Går till kassan, ställer mig i kön... Då blir jag upplyst om att kassan jämte e tom!
Så kassörskan hämtar mig o jag får ställa mig i tom kassa;) hmmm är där ingen å ställa sig efter så trodde jag ju kassan va stängd;)
Så kan d bli när man inte ser;)

måndag 11 februari 2013

Rätten att va som alla andra

Är inte så självklar! Alla andra hämtar sina barn på väg från jobbet, tar en fika hos vännen när hon ändå åker förbi eller sticker inom å köper nått på vägen... Nä det kan inte jag göra... Då får jag beställa ny bil, betala straffavgift för bokning samma dag. Om jag överhuvudtaget får en bil den tiden jag vill åka... Javisst, jag har valt att bo på landet där det inte finns kollektivtrafik... Men jag har väl som alla andra rått att bo var jag vill?
När jag ser å hör dåligt vill jag ha hjälp av någon, en ledsagare lr tolk. Men det är inte heller så självklart. Det ska vara förutbestämt helst flera veckor innan. Men om jag får en dag ledig? Å får lust å åka till IKEA eller nån annaonödig affär? Det gör ju alla andra... Lr en varm solig dag å jag längtar till havet... Då sätter dem sig i bilen å åker... Men inte jag. En kall vinterdag när de längtar till solen, då bokar dem en restresa å flyger iväg. Men inte jag. Eller jo kanske... Fast jag inte får ledsagare med på resan... För dem får man bara använda i sin närmiljö till vardagliga aktiviteter... Å jag som beställt matkasse hem å aldrig går å fikar på stan eller kommer till IKEA använder ju knappt min ledsagare... Jag är för spontan å har inte tid å planera veckovis i förväg... Kan ingen när jag vill... Ja då kan d va!näää jag är nog inte som alla andra;)
Men jag ska nog tusan komma iväg på restresa!! Med lr utan ledsagare!

söndag 10 februari 2013

Dimmigt värre

Mina glasögon ger ju inte full syn... Det blir bara lite klarare på långt håll. Men f.....an så suddigt på nära håll! Så får ta av dem när jag ska kolla på nått. Men nu börjar d bli suddigt även på en-två meter.. Torkar å torkar men hjälper ju inte.
Så jag går ju ifrån dem... När jag ska se tv e dem bra.. Lr ja bättre än utan iallafall ;)

tisdag 5 februari 2013

Dövblind förälder...

Visst har jag begränsningar som dövblind, men jag tror ändå att jag har mmöjligheter att ge mina barn det d behöver.
Men det finns andra faktorer som kan göra att jag inte lyckas som jacg velat.
Å visst, jag har valt ett boende som inte är optimalt som dövblind... Renoveringsobjekt ett par mil ut i skogen.
Jag är bra på att lösa d mesta, jag har ställt upp på mina barn i den mån jag kunnat, curlat när jag velat det. Jag är absolut inte en perfekt mamma, med nybakta bullar i frysen eller hemlagade köttbullar till lunch. Jag har skitiga fönster å obäddad säng, vi ätrr vid tvn å ätrer godis en tisdag. Men jag finns där... Jag kan gapa å gorma, bli förbannad när inte disken e inplockad eller kläderna e slängda på toa. Men jag kan oxå glädjas åt nått tokigt d gjort, bli lycklig över ett nerstökat kök å nybakadr cupcakes.
Å d gör så ont i hjärtat när jag ser dem ledsna, när andra inte kan se dem som de är. När de far illa på något sätt där jag inte räcker till. Att vara dövblind förälder är nog inte annorlunda än vanlig förälder... Alla har nog lika svårt när de stöter på motgångar.
Alla älskar vi våra barn å önskar dem det bästa i livet! Ni är mitt allt.<3

onsdag 30 januari 2013

Inte allt blir som d var tänkt

Att tycka om nån e banne mig inte lätt! Mkt som ska fara runt i hormonkarusellen å falla på plats.. Å så ska helst två viljor å åsikter landa på samma ställe...
Inte alltid d blir så... Saknar iallafall.

Har nu tagit fram julklappen jag fick, papper å penna... Känns riktigt kul;) och tankerensande
Här en del kludd å kladd













lördag 26 januari 2013

Ibland e d rätt irriterande...

... Med dålig syn! I morse hade jag en lugn å skön morron innan jag skulle åka på kurs. Satte på kaffe, tog en dusch å fixade frukost. En lugn stund utan stress. Skulle sen ta på örona.... Men va f... Apparaten låg inte där jag lagt den! Där den alltid ligger... Nähä.. La jag den i badrummet?? Nää ingen där.. På köksbordet då??? Näää... Letar på golvet, nattduksbordet, sängen... Borta!! Börjar få halv panik! Ingen hemma som kan hjälpa, bilen kommer snart.. Åka på kurs utan öron e en omöjlig tanke... Börjar om me letabdet... Sätter mig vid sängen... Å fanskapet ligger på kudden... Men åååååh!! Tack!!!

måndag 14 januari 2013

Jag har ett val

Hur känns det nu när det gått ett år?
Hur klarar du dig igenom allt?
Hur kan du fortsätta?

Ja det är många frågor jag fått genom åren... Inte bara efter Patriks bortgång. Även efter diagnos, arbetslöshet, vilsna barn.... Ja allt som hänt och händer.
Jag har ett val, antingen fortsätta leva med vetskapen att hemskheter kan hända, eller så bryter jag ihop och det enda som finns i tankar och medvetande är misslyckande.
Jag har fokus på dagen, frammanar glada saker, glada stunder.
Jag har ett val, och jag har valt att leva... Leva här och nu. Inte imorron och inte igår.
Jag kan bara göra mitt bästa, det räcker.

Råkade hitta nordmans gamla låtar, en textrad säger nått med att jag lever, vad som ska hända mig sen vilar i min tro.

måndag 7 januari 2013

Ett år

Ofattbart... Att tiden kunnat gå.
Saknaden är enorm, orden tomma o betydelselösa.
Dags att förenkla livet-få tid att leva

lördag 5 januari 2013

Hjärtat gråter å solen skiner

Imorron är det ett år sen sista gången jag fick vara i din famn. Ett år sen jag hörde din röst. Men din värme, din kärlek känner jag fortfarande. Jag kan känna din famb å höra dina ord. Du är med mig i mitt hjärta.
Var uppe hos dig, tände ditt ljus, å tårar trillar. Saknaden är stor, även tacksamheten flr allt du gett mig. Du har fått mig att se saker på ett annat sätt. Att njuta av d små sakerna. Vara tacksam för d jag har och att jag har mycket att glädjas åt. Livet aär ingen lek eller dans på rosor. Men väldigt likt ett nyponsnår, fullt med taggar som gör ont, men även underbara blommor.
Smärtan får en att kunna se det vackra, att njuta av dofter, att älska det lilla.
Tack för allt du gav!! Och ger!