Nu är det verkligen vinter! Mysigt tycker jag, men visst är det lite besvärligt med vallar o annat som flyter ihop, iallafall i stan. Härute på landet gör d inte så mycket.
Men igår när jag skulle gå till affärn, så var det lite pinsamt å stövla rakt in i snövallen ... Vem faaan har spärrat av här?? Jaja d kunde väl inte skottaren veta att jag bruka gå d hållet ;)
Jag har hellre snö å d blir lite ljusare än när d regnar å e grått å mörkt.
Märkte oxå häromdan att synfältet krympt å allt börja bli disigare över lag... Gick me dottern på lasarettet å det var jobbigt å hitta gångarna.. Allt flöt ihop.
En skrämmande upplevelse när d kommer.
En annan sak jag funderat på, det här me å "få" ett funktionshinder... Är det positivt?
Om d nu är så att man ska lära nått av d som händer i livet, lär vi oss mer? Lär vi oss snabbare?
Eller var vi så korkade i tidigare liv? (Eller vad d nu är)
Iallafall måste jag nog säga att jag blir mer ödmjuk å tacksam efter varje motgång. Starkare vet jag inte, snarare mer blödig å min förmåga att vara glad för d lilla. Att njuta av stunden å aldrig ta något eller någon förgiven!
Att vara ärlig å säga vad jag tycker å att vara lyhörd för andras tankar å känslor, men aldrig ge avkall på mina egna behov å känslor. Att lita på att alla kan, även jag!
Att aldrig sluta drömma å aldrig sluta tro på sig själv. Du kan, å jag me!
Vågar jag så vågar du!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar