Du styr själv dina htankar.. Jovisst, men ibland är de dumma tankarna starkare.
Jag har tryckt ner dem så länge å nu väller de upp.
Alla frågor jag aldrig får svar på.. Eller har jag redan fått det?
Jag har tänkt mkt på vad Patrik sa det sista året... Som ibland när han var stressad över saker han ville göra färdigt å jag sa "Varför Så bråttom? Vi har massor me tid..." Hans svar"Hur vet du det?"
Visste han? Hade han bestämt sig?
Jag tror det..
Fast alla hans nära sagt flera gånger att åren vi fick tillsammans var Patriks lyckligaste så kan jag undra om det verkligen var så. Han sa det oxå själv många gånger.
Han sa oxå att det gjorde ont att vara så lycklig.. Det har jag funderat på.. Å jag har oxå börjat förstå vad han menar tror jag.
Patrik gjorde många saker för att underlätta för mig, han gjorde bättre belysning ute, fixade stor tv med bra ljud, han fixade å grejade så jag skulle klara mig själv sa han.. Å han var alltid mån om att jag hade d bra var vi än var, ute me husvagnen så fixade han så jag lätt skulle hitta toan, ja en massa saker men aldrig att jag kände det kränkande.
Men d där med att lycka kan göra ont... Jag har känt det.. Att vara lycklig å mitt i allt kommer du på hur sårbar du är, det som gör dig lycklig kan ryckas bort på ett ögonblick! Den ångest känslan kan ge är outhärdlig. Nästan så jag undrar om d e värt å utsätta sig för lycka igen.
Men vågar jag inte chansa så får jag ju aldrig veta.. Det är svårt det där..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar