Julafton blev bara sååå bra! Lugn å mysig å visst hade jag glömt en del... Mn vaddå, blev super ändå;)
Men idag... Kom massor me tårar. Kändes väldigt tomt ett tag, kände för å ge upp allt.. Eller ja, inte allt..
Kände mig så elak, så orättvis mot den som tycker om mig... Han som verkligen lyssnat på mig sista månaderna. Han som får det att småpirra i min mage. Är ju så svårt att veta vad som är vad. Jag saknar Patrik, det somvi delade.. Alla roliga påhitt, all glädje han spred. Men saknar inte missbruk, dåligt mående, oro och ovisshet... Patrik betyder mycket å han finns hos mig.
Tårar läker sår... Det har jag hört... Sen är d bara ärren kvar....
Så småningom hittar jag nog en väg i snåren..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar