söndag 18 november 2012

Det där med att be om hjälp...o självständighet

När man får ett funktionshinder av något slag så är det en funktion i kroppen som slutar fungera.. Eller iallafall blir begränsad.
I mitt fall är der öron å ögon som havererat o sakta blir sämre.
När barna var små å synen blev märkbar för mig så kom problemen...
Och jagbörjade be om hjälp... Å visst fick jag hjälp... Eller vad d nu ska kallas..
Jag ansökte om ledsagning för att kunna gå till o från dagis med de stora, då tre år.. Å gå på olika ärenden me den lilla .
Men... Jag fick ju bara en till å hålla reda på;( barna var bättre på situationen än hon var... Så hon fick göra annat.. Sen gick åren å synen.. Ja den gick oxå iväg..
Jag blev ensam med barna, dubbelarbetande högskolestuderande fyrabarnsmamma... ;) det lät nått!!
Sökte igen hjälp... Nu ifråga sattes vem som skulle ha hjälp, jag eller barnen? Jag ville ha hjälp när barnen skull, innebandy, simskola, fika på stan, mläxläsning osv... Men se där... Att vara mamma kan man inte få hjälp med! Ledsagning är för att göra aktiviteter själv.. Men hallåååå... Jag är mamma o mina aktiviteter är att vara med dem....
Många turer fram å åter... Lösningar på egen hand... På bekostnad av barnens mående o att d fått ta ett enormt stort ansvar själva...
Att be om hjälp har jag inga problem med... Men jag vill ha den hjälp jag ber om å inte sysselsätta nån som inte har bättre för sig än å vara min sälskapsdam...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar